bilder i mitt huvud

mer inspiration...

2010-11-10T12:32:00.002Z

Elisabeth Ohlson Wallin är tillbaks med en ny utställning, "Jerusalem". Finns att se på världskulturmuseet. Jag måste dit! Hon väcker och behandlar mycket intressanta frågor knutna till tro och sexualitet.
Åh, om jag bara var färdig lärare och undervisade i bild eller religionskunskap, tänk att få diskutera detta med eleverna!

Bibelkonst

2010-10-21T11:11:00.002+01:00

Lina Nordentröm skapar konst av bibeltext. Dethär gillar jag! Ett spännande sätt att närma sig ordet, texten och religionen.

ung nutida konst

2010-10-07T19:34:00.003+01:00

Erik Lindström, en ung konstnär som skapar människor i ett streck, utan att lyfta pennan. Fint. Inspiration.

"Medvetandets stilla grund"

2010-09-06T13:38:00.003+01:00

Jag läser religionsvetenskap. Det är mycket att lära. Jag försöker nu att hitta studietekniken som ska hjälpa mig frammåt.
Ett sätt hoppas jag är att få ut kunskapen genom fingertopparna. Jag behöver konkretisera den torra teorin.
Jag gör ett försök här på bloggen.

nu sätter jag ner foten.

2010-05-28T08:51:00.002+01:00

Så, nu är det färdigtestat och färdigtänkt.
Det blir den enkla vippbrädan. Den är avskalad och inte på något sätt tillfixad eller fyndig eller käck. På brädan kommer det ligga en hög med tändstickor. Om en utomstående kraft gör att brädan tippar flyger stickorna i luften. De får symbolicera konsekvenser och händelser som vi själva inte styr över. Sådant som händer utanför vår kapacitet att styra.

Jag är nöjd med att jag lade till vippbrädan, den ger verket en dimension till och den skapar en spänning. Varför jag valt bort de övriga föremål jag testat är enkelt: man läser in så mycket i tex en bomb, tärningar eller en molotovcocktail. Brädan är enkel och står för sig självt, vilket ger mer focus på samspelet mellan klustren och brädan.

Jag tänker tjuva en titel. Nämligen tilteln på den bok jag läste. "Slumpen är ingen tillfällighet". Det säger ju allt!
Tror inte ens att jag behöver en beskrivande text till, utan nöjer mig med bara titel.

leker med tanken..

2010-05-26T09:44:00.004+01:00

Jag skissar i photoshop. Det blir inte bra, men det ger en aning om hur idén skulle kunna se ut i verkligheten..

Här har jag lekt med tanken att tillverka en vippbräda av en gigantisk tändsticka. Tänkte att det skulle kunna bli lekfullt och återkoppla till de material jag använt i klustren...

ja, jag vet inte... jag gillar det råare uttrycket som blev i den första brädan bättre...

cocktail och bomb

2010-05-25T12:57:00.004+01:00

hur ser dendär slumpen ut, egentligen?

2010-05-25T08:42:00.002+01:00

Såhär?...

Eller såhär, kanske?

Nä, det känns för konventionellt och vanligt. Då är vippbrädan bättre.

Jag testar vidare..

de flyger!

2010-05-24T10:59:00.003+01:00

Har idag experimenterat med vippbräda och tändstickor som far i luften. Det är svårt att fånga på bild, men är kommer några tappra försök på sådana bilder.

slumpen

2010-05-20T10:30:00.003+01:00

Så var det dethär med slumpen som jag hade i tankarna vid projektets början. Jag känner nu att jag har en färdig bild av hur min gestaltning kan se ut men jag är nyfiken på att väva in slumpen i det hela. Har läst boken som syns ovan och den fick mig att tänka och reflektera mycket! Tack, M.

Slumpen känns viktig i allt som händer och vilka val vi gör men efter att ha läst boken tror jag faktiskt som boktiteln säger att det nog inte bara är tillfälligheter utan att mycket vi gör har en grundidé i botten.

Frågan är bara hur jag väver in slumpen i min gestaltning. Hur ser slumpen ut? Hur ser de eventuella energierna som finns utanför våra hjärnor ut? Och hur ser det ut när de energierna påverkar våra val?

Kanske är titelförslagen jag skrev om i förra inlägget för definitiva om jag också ska gestalta slumpen. Göra, gjorde, gjort känns mycket vetenskapligt och ger inte utrymme för sånt som vi själva inte styr över...

Frågorna blev helt plötsligt väldigt många

Jag tar mig en funderare

göra, gjorde, gjort...

2010-05-18T10:38:00.002+01:00

Funderar på en titel till mitt arbete. Det handlar om tre delar och om att man aldrig kan gå bakåt utan måste acceptera det man gjort. Kanske är filmen överflödig nu.

Jag tänker såhär: Formen presenteras tredelad.

Först göra: material tex tändstickor i hög.
Sedan gjorde: mina kluster av tändstickor och kartong.
Och sist gjort: brända tändstickor i hög.

Andra titelförslag är Go, went, gone. Eller Do, did, done.

en andra film

2010-05-12T20:21:00.002+01:00

En första film

2010-05-12T09:32:00.002+01:00

Händelserna och deras konsekvenser fattar eld och brinner upp. Detta är et utkast. Jag vill filma mer. Filma närmare och kanske i mörker.

Rita kartor, Folket!

2010-05-10T09:30:00.002+01:00

Ja, den som vill får gärna hjälpa mig.

* Välj fem händelser ur ditt liv. Stora eller små.
* Skriv dem på ett papper. Huller om buller, hur du vill.
* skriv sedan vad dessa händelser fått för konsekvenser och dra streck mellan händelse och
konsekvens.
* Som en tankekarta, typ.

Ge till mig på handledningen eller maila till: soho@webaid.se

Tack för hjälpen!

konsekvenser

2010-05-07T10:07:00.001+01:00

Jag har en tanke om att jag vill bygga stort med smått material. Tändsticksfigurerna blir allt fler. Som ett nätverk eller en tredimensionell karta som sprider ut sig. Men, det tar sån jäkla tid. Har inte alls hunnit få ihop så mycket som jag vill. Det går ju frammåt men inte alls med den farten som jag önskar. Jag fortsätter i alla fall...

Har också testat att tända eld på stickorna för att låta elden sprida sig genom händelser och konsekvenser. Ska låna kamera idag så att jag kan filma en sådan sekvens.

Fick tips om Jenny Magnusson som är konstnär verksam i Göteborg. Hon inspirerar mig. Jag gillar det enkla materialvalet och det avskalade uttrycket..

konsekvenser 2

2010-04-28T14:34:00.003+01:00

Jag jobbar vidare med tändstickor. Sen förra veckan har jag sammanfogat mina tändsticksfigurer till en enhet för att testa hur de verkar tillsammans. Jag har också börjat jobba större i kartong och papper som man kan se på bilderna här.

Man kan säga att jag har två spår just nu. Ett där jag testar större material och utgår från intervjuerna jag gjort.
Och ett spår där jag fortsätter att intervjua fler personer och bygger fler små tändsticksfigurer som jag sammanfogar till något stort.

Jag ritar ett sånt här papper för varje intervju jag gör. De röda fyrkanterna är händelser i personens liv, strecken och övriga rutor är konsekvenser.

Merete tipsade mig om en spännande konstnär som är mycket intressant. Kolla länken nedan!

www.rochellehaley.com

assignmentsreflektion

2010-04-17T15:10:00.002+01:00

Det har varit roligt och lärorikt med dessa tre veckor utav dagliga uppdrag. Jag har fått mycket idéer att ta med mig ut i skolan och man har fått jobba snabbt och vänja sig vid att släppa taget untan att alltid vara helt nöjd med vad man presterat.
Denhär sista veckan har jag dock kännt som att uppgifterna legat lite ivägen för konsekvensprojektet. Jag har kommit igång och tyckt det varit skoj att börja arbeta med det nya och då har de dagliga uppgifterna ibland gjort mig ofokuserad.

Hursomhelst tar jag med mig det vi gjort under dessa veckor och kastar mig nu in i ett bygge med tändstickor. Personers livshändelser och dess konsekvenser blir till kartor i 3D. Vet inte hur det blir eller vart jag är påväg men något händer i alla fall.

Ses onsdag!

Stanna upp och se

2010-04-16T16:27:00.004+01:00

Vi hamnade i ett garage vid avenyn. Där fanns en Saab. Vi satte oss i den och fick något berättat för oss. Kvinnan pratade med mjuk röst om när hon var liten och besökte sin farmor. Hela världen stannade och vi lyssnade. Efteråt var jag helt lugn. Väl ute på avenyn igen hördes spårvagnsbuller och folk som pratade. Samma tempo som vanligt men bilden av farmoderns hem satt kvar på min näthinna.

testa något nytt

2010-04-15T18:41:00.004+01:00

Vegetariska Kabobs.... Jag testade att göra det, och kommer äta det fler gånger!
Kabobs är grönsaksbiffar med indisk touch. Underbart goda. Däremot är jag mer tveksam till om jag kommer fortsätta äta dem på sättet jag gjorde idag.

Goda biffar.

Krångligt att äta.

En helt ny maträtt...

... intagen på ett helt nytt sätt....

,,

2010-04-15T07:53:00.004+01:00

Testa något nytt !

Testa något du inte testat förut. Dokumentera med foto och beskriv med text hur du upplevde det.

Redovisas på bloggen senast 21:00 ikväll

Ankan

2010-04-14T14:20:00.003+01:00

Vi gjorde en (pl)anka

konsekvenser 1

2010-04-13T14:39:00.005+01:00

Ett första inlägg med tankar kring det individuella projektet på temat konsekvenser.
Jag vill börja arbeta kring ödet och dess konsevenser. Vissa tror på ödet och låter det vara en drivande kraft i beslut man tar genom livet, vissa tror inte alls och några kanske i efterhand kallar sådant som hänt för förutbestämt eller ödets väg.

Jag vill börja denna gestaltning med att intervjua olika människor. De ska få berätta om viktiga händerlser i sina liv och dess konsekvenser. Istället för att skriva ned det de berättar om vill jag rita kartor över deras liv. Lite som släktträd fast med händelser och konsekvensernas vägar genom livet.

Har inte funderat ut exakt hur jag vill gå till väga, men kanske ska varje person få berätta om fem viktiga händelser och deras konsekvenser. Jag kommer ha papper och penna till hands och dra kartor över det de berättar.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/frihet-ar-att-vaga-mota-sitt-ode_136198.svd

meddelande på allmän plats

2010-04-13T12:47:00.003+01:00

Utanför mitt hus finns ett grönområde med en bänk där folk brukar sitta och sola sig då vädret tillåter. Nu finns där också en bok för den som vill sitta ned o läsa en stund.
Boken innehåller små korta tjuvlyssningar och är lättsam att läsa. Kanske förgyller den någons dag.

Under dagen spanar jag från mitt fönster för att se om någon gillar idén.

Åsa-uppgiften

2010-04-12T15:41:00.003+01:00

Tre saker får nytt liv.. så tolkade jag det. Vid närmare eftertanke tror jag Åsa menade tre saker får tre nya liv... altså nio nya användningsområden.

Såhär blev det i alla fall.

Gamla pärlplattepärlor och ståltråd används nu som brosch.

Två slipsar är numer en hatt.

Ett kvastskaft används som ett hopp hinder i min trädgård.

Och en fjärde... ett plektrum smyckar nu någons öra.

Hatten

2010-04-09T18:15:00.002+01:00

Japp. Det blev en hatt för hår som står rakt upp.

Nån mer än jag som tänker tårta??

matskulptur

2010-04-08T15:54:00.003+01:00

Bryt mot lagen

2010-04-07T12:39:00.003+01:00

Karma

2010-04-06T15:59:00.006+01:00

Det kan vara svårt att ge de dagar man inte tycker om sig själv. Idag var en sådan dag. Jag kände mig stressad och fick prestationsångest över vad jag skulle göra. Jag fick helt enkelt börja med att samla ihop mig själv.

Och sen ge.

Jag tänder ett ljus och skickar fina tankar till den jag vet behöver det.

säg adjö

2010-03-31T09:02:00.000+01:00

sår

2010-03-30T19:14:00.001+01:00

Ett djupt snitt på halsen. Detta sår krävde smink för att undvika 112 och ambulans och intensiven..

paradiset

2010-03-30T15:59:00.001+01:00

Konventionerna haglar. ja ja...

Jag unnade mig några eldsflammor i alla fall. Pessimisten säger att de finns närvarande även i paradiset...

Tre på farligt upptåg

2010-03-30T11:10:00.000+01:00

ok, kanske är dessa tre saker inte sååå intressanta.. men de är i alla fall ute på jävligt hal is.

-hoppa! hoppa! hoppa!

rita nyheterna

2010-03-30T09:12:00.001+01:00

"Blodigaste attacken på sex år"

"Byggarbetares liv mindre värda"

filma någon som dansar

2010-03-29T17:24:00.000+01:00

kanske känns den igen.. hade inget att filma med.. inte ens datorn vill hjälpa mig med sin lilla kamera. jag har dansat. tidigare. här får ni se det!

Mitt livs historia

2010-03-29T12:37:00.000+01:00

80-talet

Klockan nitton minuter över elva trillade jag ut. Det var på hösten -82. Platsen KSS i Skövde.Mina syskon var då 14 och 16 år och jag tror de tog emot mig med skräckblandad förtjusning till en början. Min bror som bodde hemma spenderade mycket tid med mig vilket jag tyckte om och när jag blev några år var det så spännande när han hade sina kompisar på besök! På dagarna lekte jag med dagbarnen i vårt hus och jag och min jämngamla kusin klädde oss lika och åkte tvillinvagn.

Jag var mycket lik min pappa både till utseende och sätt. De mörka dragen och vilket senare visade sig, den kreativa sidan. Jag tillbringade mycket tid med mamma men det var pappa jag kände mig mest lik. Men kanske hade han helst velat ha en pojk. Jag drogs med på speedway, spenderade timmar i hans verkstad, låtsaskörde väghyvlar och lastbilar och gud vet vad. När jag var fyra träffade jag min första kompis i kvarteret och samma år fick jag en batteridriven motorcykel och senare en riktig kross att köra runt med när vi var på landet. Jag ville veta allt. Hur man mekade med krossen, hur man bytte däck på bilen och vart förgasaren satt. Jag hade lätt att hitta nya vänner och var inte rädd att berätta för dem vad jag nyss lärt mig. Mitt självförtroende var på topp. Jag var lillgammal och trivdes med det. På söndagarna åkte familjen på tur med bilen. Då fick man besöka en annan stad och kanske äta lövbiff på en vägkrog, vilken lycka!

90-talet..

.. var annorlunda. Jag blev tonåring. Självfötroendet sjönk. Jag började sjuan vilket ju var en shock. Min pappa dog. Livet blev helt plötsligt mycket allvarligt. Jag kameleontade och var en snäll och duktig elev på skoltid. På fritid ville jag passa in med de tuffa killarna och tjejjerna och tjuvrökte ganska ofta utanför konsum i brist på bättre ungdomssysselsättning.
I nian träffade jag min första kille, han med den fina rottisen. Vi tre hade skoj ihop. Vi var på landet, cyklade mycket och spenderade timmarna med hans bil. Dessutom var högstadietiden snart över vilket gladde mig.

Jag började gymnasiet inriktning bild och form. Det var det bästa jag kunde gjort. Jag träffade många bra vänner som jag fortfarande har kvar. Vi målade, skapad i lera och gips och stannade ofta kvar i skolan fram tills dess att larmet aktiverades och vi fick ta sista bussen hem. Dessutom hade vi många roliga fester och middagar ihop. Lärarna på gymnasiet i Tidaholm var fantastiska, och kanske var det där fröet till att vilja bli bildlärare började gro.

00-talet

Efter studenten ville jag flytta hemifrån. Packade mina saker och stack till Brighton, staden med den fina stranden på Englands sydkust. Där sålde jag kläder för svarta pengar och när arbetsdagen var över gick pengarna till öl på brittisk pub. När jag sex månade senare ville flytta hem igen fick jag genast en lägenhet i Göteborg och bestämde mig för att det fick bli mitt nya hem. Jag började jobba på Burger King på avenyn. Hua, bättre jobb kan man ha. Jag slutade, ströjobbade på dagis, började plugga, flyttade ihop med en kompis, läste senare två år sliversmide och hoppades på att komma in på Konstfack. Kom på intervju men föll på håret. Och på nervositet. Jag läste i stället ganska torr konst och bildvetenskap och året efter hade jag blivit antagen till lärarutbildningen i Göteborg. Jag kände mig hemma. Bild och visuell kultur passade mig bra och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag tatuerede in pappa på armen, skaffade hunden Siri, flyttade till Kålltorp och...

10-talet

...bestämde mig för att läsa fjärde terminen på hdk. Lärde mig sjukt mycket på terminens första gestaltningskurs. ställde ut i glshuset, åkte hem till skövde på 6-årskalas och började idag den sista kursen på hdk. Snyft.

it´s a rollercoaster

2010-03-27T09:11:00.000Z

Bubblor, fårhjärna, äckliga saker, mat, mögel, massor av foton, film och sist en ny väg, att jobba med ljus. Jag är mycket nöjd med min process som helhet. Jag har undersökt massor och jag har testat material jag aldrig trodde jag skulle arbeta med. Tex Jell-o och lysdioder. Styrkan är att jag verkligen jobbat och att jag lärt mig massa nya saker om en gestaltningsprocess. Synd bara att jag har en känsla av att snubbla i mål.
Föremålen i glashuset gick inte riktigt hem.
Men det var där jag var. Då.

Skillnaden mellan detta och tidigare projekt är att jag aldrig slutade göra. Jag siktade aldrig på en viss produkt. Mitt mål var att undersöka hjärnan. Kanske glömde jag mottagarna. Kanske var jag för upptagen av processen. Mitt projekt var ett experiment ända fram till mål.

S sa att hon tänkte på hjärnsubstans och Lennart Nilsson, bra! Lennart är min stora idol och hjärnsubstans är ju det jag jobbat med, jag blev glad av att höra det.

Men, nu ligger någonting grumligt i vägen. Trots det jag är ändå nöjd med min insats.

Ok, detta är en utbildning och man ska lära sig saker. Jag tar till mig av kommentarerna jag fått och siktar frammåt.

Ny vecka, Nytt tema

ett fall.. och ett nytt hopp!

2010-03-18T10:22:00.000Z

Idén med plexiglas skivor föll. Dels beroende på svårighet att sammanfoga, få vattentätt, hållbarhet, tyngd, massa saker. Också blev det ryskigt dyrt.
Istället kom jag att tänka på provrör. De är kliniska och skulle kunna passa med känslan jag vill få fram. Jag har köpt ett jättestort provrör. 70 cm i höjd. 15 cm i diameter. Jag har testat att fylla detta med jello, gröt och annat som kan likna hjärnan i min fantasi.

Med lysdioder i geggan fick jag riktigt fin effekt!

Imorgon ska jag också skriva ut några av bilderna jag tagit under projektets gång. A ska hjälpa mig att få till stora, blanka, fina kopior!

Dessutom ber jag om ursäkt för den allergi min baterieodling orsakat. Nu ska jag inte öppna den i skulptursalen mer. Hoppas inte någon blev allvarligt sjuk.

rörligt ljus

2010-03-15T14:55:00.000Z

fler bilder och en ny idé

2010-03-14T10:08:00.001Z

Jag fortsätter att fota och skissa för att komma fram till hur jag vill gestalta hjärnans signaler...

Jag tänker nu att jag skulle vilja använda mig av ljus, plexiglas och olika sorters mat. Tanken är att jag vill tillverka ett "fönster" av dubbelt plexi med täta kanter som jag fyller med material jag tidigare använt i mitt projekt. Jag vill också ha med ljusslingan som får symbolisera signalerna.

Som en hjärna i genomskärning. Abstrakt.

Vet inte om jag gör mig förstådd. Tar med skiss och förklarar vidare på seminariet iomorgon.

signaler

2010-03-11T12:13:00.000Z

jag lämnar härmed formen av hjärnan och koncentrerar mig på signalerna i detta spännande organ. Jag har skissat med ljus. Både rörliga bilder och stilla. Jag experimenterar med ljus och kamera för att hitta ett uttryck för hur det kan se ut i hjärnan i transit. Jag håller mig till icke föreställande bilder. Jag gillar det abstrakta. Jag vill lämna endel över till fantasin, inte skriva på näsan.
Föruton film och foto är jag sugen på att jobba tredimensionellt. Jag tänker organiska former och blinkande ljus.

Jag skissar vidare.

Och jag ska lyfta ut ljuset i rummet och börja forma.

Läste om konstnären Matti Kollioinen i tidningen Konstperspektiv och blev väldigt inspirerad.

Man machine 2

bakterieodling

2010-03-05T09:18:00.000Z

Jag har nu börjat på en bakterieodling i stort format. Agar Agar i botten av en stor plastlåda också jord, kaffe, saliv och massa annat därpå som ska stå till sig. Jag tänker följa bakteriernas tillväxt och se vad som händer.

Idag ska jag också få Kefirsvamp (bilden ovan) av en kvinna jag hittat på nätet. Svampen läggs i mjölk eller vatten och växer samtidigt som den gör mjölken till filmjölk. Det jag är mest nyfiken på är svampens utveckling och struktur.

Parallelt med detta har jag börjat skulprera i materialet Agar Agar. Vegetabiliskt gelatin. Jag tänker att jag ska forma fram en hjärna och sedan får vi se vad som händer. Kanske börjar den mögla?!

I samtal med N kom vi fram till att jag ska backa lite i processen och arbeta med ett sidospår till bakterieodlingen. därav Kefir och annat.

Planen är:

Jag är på gång.

Jag jobbar med ett paralellt spår till bakterierna

Kommer redovisa 25/3

infrastruktur = hjärnstruktur?

2010-02-25T18:25:00.000Z

Idag pratade jag med S om mögeltrådarna och om hur man ska fortsätta. Hon nämnde kartor och tunnelbanenät. Bra liknelse. Har letat fram lite bilder på detta. Kanske är det så att möglets, hjärnans och vägarnas strukturer är ganska lika... Detta kan vara en väg att gå. Nu letar jag efter fler strukturer som kan påminna om möglets och neuronernas...

Var också på föreställningen "Förvaret" på Stadsteaterna härom dagen. Snacka om transit. Människor inlåsta i förvar i väntan på... att utvisas. Eller stanna.

Frustration.
Närvaro.
Samtid.

mögel och neuroner

2010-02-23T18:18:00.000Z

Neuroner i hjärnan. Information skickas och olika delar av hjärnan sammankopplas med varandra. Ganska likt det mögel jag fångat på bilden nedan...

Frågan är nu bara hur jag ska fortsätta? Kanske skriva ut bilderna i stort format och se om effekten blir ännu större. Eller filma mögelprocessen. Jag har några ideer, men behöver något mer för att komma vidare.

jag fortsätter...

2010-02-22T12:09:00.001Z

hjärna vs mögel

2010-02-17T20:16:00.000Z

Jag tar bilder.
Närbilder.
På hjärnan och på saker som kanske ser äckliga ut, tex mat som möglat. Möglet kan fungera som en bild för förändring i hjärnan.

Vad är äckligt?

2010-02-12T11:07:00.000Z

Hur ser tankarna i hjärnan ut i transit?

Vad är äckligt?

hjärnan

2010-02-11T18:52:00.000Z

Jag kokade den. Mannen på saluhallen sa att man skulle det.

Och idag har jag alltså fotat den.

Fårhjärna

2010-02-10T15:27:00.000Z

För 39 kr får man en fårhjärna på Saluhallen.
Eller, man får hela skallen.
Med ögon, tänder, tunga. Rubbet.
Det ligger en sån på min diskbänk nu. Den måste tina innan man plockar isär den.

Ska jag bespara er bilder på denna, eller vill ni se?

I alla fall kommer bilder på mitt fortsatta arbete med hjärnan.
Nu ska jag bokstavligt talat jobba med hjärnan.

Bubblorna finns kvar, jag jobbar med dem också.

Ja!

2010-02-09T18:56:00.000Z

Gick raka vägen hem efter handledningen och kände som att nu, nu lossnar det. Och se. Bilder blev det. Bubblor hemma i badrummet. Mycket blixt rakt ner i handfatet. Fin effekt!

Nu är jag på gång. Nu ska jag fortsätta att utforska bubblornas värld.

bubbles

2010-02-08T09:37:00.000Z

Hjärnan är plastisk, den förändras. Om man håller på mycket med musik utvecklas den delen av hjärnan. Räknar man mycket matte expanderar en annan del. Som såpbubblor. Nästan. De är föränderliga i formen. De utvidgas. Och jag gillar materialet.

På länken nedan kan man se ett riktigt proffs arbeta med bubblor

SÅPBUBBLOR

"Arkitekter och ingenjörer vill visa videor i bubblor svävande över London under olympiaden 2012." (artikel i tidningen Ny Teknik)

Konstnären Annika von Hausswolff har jobbat med bubblor

hjärnbilder

2010-02-01T17:10:00.000Z

Jag vill forska lite kring vad som händer i hjärnans olika delar under tonåren...

Jag tänker att det skulle vara kul att gestalta kring hjärnan, med hjärnan... Den är så... spännande...äcklig...fin...speciell....intressant....

"Hjärnan fullvuxen först vid 25"

2010-01-31T14:45:00.000Z

Söker på nätet och i tidningar om vad som händer i hjärnan under tonåren. Tonåren är mitt transit och jag vill gå närmare in i hjärnan för att försöka förstå vad som händer.

Artikeln nedan ger en liten ledtråd till vad det är jag vill åt.

www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/hjarnan-fullvuxen-forst-vid-25

Jag har också en tanke om att jag vill börja skissa med hjälp av kameran. Kanske abstrakta bilder...

Jag nöjer mig så, för den här gången.

TRANSIT

2010-01-26T17:28:00.000Z

Jag har skissat lite.
Om tankar som surrar omkring.
Jag funderar på vad som kan hända psykiskt när man befinner sig i transit?
Vad händer i hjärnan när man utsätts för olika övergångar?

TRANSIT

2010-01-25T10:05:00.000Z

Vi startade vt -10 med diskussion om begreppet driv. Många bra nottoisekundersfilmer skapades! Uppstarten var en bra igånsättare och jag känner mig taggad...

TRANSIT

övergång
transithall
förändring
där/här
då/nu
borta/hemma
transport
genomgång
omvandlas
tomrum
vakuum
färdas
nystart
ingenmansland
dötid
utveckling
frustration
genomfart
genomresa
ttransito
tid att tänka

Det första jag tänkte på var tonårstidens transit. Övergången från barn till vuxen. Distanskursen jag läser handlar om ungdomskultur i skola och samhälle och kanske vill jag koppla den kursen med det vi gör på HDK.

Jag läser alltså om ungdomskultur förr och nu. Vad som händer i kroppen och i psyket, vilket behov man har som tonåring att frigöra sig från föräldrar och hitta egna, nya grupper att identifiera sig med.

Jag vill börja rota i olika övergångar. Tex mellan barn och vuxen. Jag är intresserad av yttre och inre transformation. Jag börjar där. Har tänkt att skissa med hjälp av kameran.

så där, ja

2010-01-08T08:40:00.000Z

Nu...snart får jag väl anse mig färdig. Är inte helt nöjd. Kan hinna att justera saker under helgen. Men vid denhär tiden i projektet vill jag bara redovisa och vara klar med arbetet.
Jag vill nytt nu!

Jag har ju inte lagt upp bild och ljud tillsammans här på bloggen... kanske dumt? Det är bara det att jag inte ville visa allt innan redovisningen...

Ljuden är i alla fall en bearbetning av det ni i gruppen hört hittills och bilderna är mycket mycket enkla. Jag ville hålla bilderna avskalade och har endast använt mig av svart, rött och vitt som ibland blinkar i takt, ibland bara ligger som en stilla bakgrund och ibland blandas vitt och svart i "myrornas krig". Bilderna finns där för att skapa fokus. För att publiken ska fokusera på ljudet och inte behöva fundera på vad som händer... Jag hoppas det fungerar.

Jag ville också arbeta enkelt för att få den avskalde känslan. Föreställande bilder hade kanske blivit för "inbjudande". Tanken är att publikens egna bilder i deras huvuden ska få komplettera ljudet de hör. Jag ville testa att arbeta abstrakt. Och det har jag gjort.

att välja utanförskap del 5

2009-12-27T09:22:00.000Z

Jag har nu blandat bitar av mina olika ljudexperiment och sammanfogat dem tillsammans med lite nya ljud. Det har resulterat i ett ljudstycke på sju minuter. Och jag tror mig ha hittan en känsla av utanförskap. Jag har också experimenterat med rött, blinkande ljus. Det kan bli bra. Det kan också bli jobbigt att titta på. Vet inte om det är bra eller dåligt...Jag behöver lägga mer tid och energi på själva bilddelen, men det kan bli något.

Min koncentration ligger nu i dagarna på att färdigställa rapporten. En reflektion, en analys.
Kanske blir det den svåraste biten. Att överskåda sitt eget arbete och reflektera över det. Jag ska göra mitt bästa.

När rapporten väl är klar har jag lite kvar att sammanställa i projektet. Som alltså inte rymms i rapporten. Men det få bli så, helt enkelt.

Nedan följer en länk till ett program om gängkriminalitet i London. Det kan vara farligt att jämföra. Sverige är inte Storbritannien. Jag vill inte heller förstärka bilden av att förorten är farlig. Det är den inte. Inte farligare än centrum. Men problematiken i filmklippet finns nära oss.
Klippet är intressant för mitt projekt.

http://www.youtube.com/watch?v=-Y4WVo_pbm0

att välja utanförskap del 4

2009-12-11T10:22:00.001Z

Hjärtljud.
Eller bild av ett hjärtas slag.
Jag vill komplettera ljuden med någon form av bild för att ytterligare förstärka känslan hos åhörarna. Dessutom tror jag att rätt typ av bild kan öka koncentrationen för de som lyssnar. Jag söker efter bilder som kan passa.

Radioprogrammet "Barnen" i P1 idag handlar om stadsdelen Stenhagen i Uppsala. Bilar brinner och ungdomar slåss.
Många känner sig utanför samhället och har svårt att klara skolan. Detta trots att staden satsar på ungdomsgårdar och aktiviteter för de unga. Att bränna bilar och kasta sten är en stor protest. De vill ha uppmärksamhet. Bli sedda. Att förändra genom politik ligger långt ifrån dessa ungdomar. Därför tar man till andra metoder.

Ständigt aktuellt. Detta ämne.

Att blanda in The Beach Boys i min gestaltning för att skapa kontrast var kanske inte helt lyckat. Men jag ville ändå testa. Se vad min seminariegrupp hade att säga. Musik ska ändå ingå. Men kanske mest stråkar och någon form av klassisk musik. Kontrasten till andra våldsamma eller ångestfyllda ljud finns ju ändå där i form av skrik och gap och gråt och så.. Jag fortsätter att skissa vidare. Jag använder mig också av det ljudmaterial jag redan har skapat och försöker få ljuden att samarbeta.
Under några dagar till vill jag testa mig fram. Jag samlar fortfarande på ljud som jag tror kan bidra till stämningen jag söker.

Jag har också börjat skriva på rapporten. Har försökt sätta rubriker. Men jag tycker det är svårt att hitta struktur i texten. Jag behöver öva på att skriva. Vill fösöka komma över tröskeln.

Har läst lite i en rapport om att skriva rapport.. för att få tips om hur man går till väga. Det finns mycket regler att följa...frågan är om prestationskraven inta bara stiger ännu mer när man läser om hur man bör göra. Jo till viss del. Men kände att jag behövde lite eld i röven.

att välja utanförskap del 3

2009-12-04T14:21:00.000Z

Jag har den senaste veckan jobbat med att skissa i ljud. Något blev det, jag vet inte vad men jag är igång. Nu gäller det bara att experimentera mera. Tror jag ska bege mig ut för att samla ljud.

Obehagliga ljud, små ljud, stora ljud. Alla tänkbara, användbara ljud.
Jag vill jobba med rummet och kanske använda mig av abstrakta bilder...
Tänker mig ljud från flera håll och kanske bilder. Det viktiga är känslan som infinner sig hos åhörarna. Jag vill ringa in känslan av utanförskap, gängtillhörighet, skola vs kriminalitet...

Här nedan finns mer inspiration

Finnbogi Petursson

David Byrne: Playing the building

att välja utanförskap del 2

2009-11-29T10:05:00.000Z

" Man såg tydligt varför han hamnat där, han var en svag kille som varit dålig i skolan och börjat med droger och sånt.
Det var typiskt att han blivit upplockad i en sånhär organisation. Bandidos och andra gäng jagar killar som inte har nånting. Alla har spottat på dem sen de var små, och sen kommer de kriminella ledarna och säger att dom är jättebra. Det är inte konstigt att de väljer det livet."

Intervju med Massoud Garokei ur boken Svensk Maffia.

Jag har omformulerat min frågeställning, den lyder:

Vad kan jag som pedagog göra för att motverka att elever väljer en kriminell livsstil?

För att kunna svara på frågan vad jag som pedagog kan göra, vill jag också ta reda på vad som redan görs. Jag har därför försökt få tag på rektorer och andra på bl.a Bergsjöskolan och Sandeklevsskolan i Bergsjön. Dessa personer är inte helt lätta att nå men en person som jag fick kontakt med betonade vikten av "ämnet" livskunskap där man har utrymme att behandla frågor som rör konfliktlösning, identitet och utanförskap mm.

Andra som jobbar med samma problematik är Lugna Gatan, vilka jag sett i korridorerna på de skolor där jag prakticerat.

"Lugna Gatans skolvärdar har som uppgift att tillsammans med övrig skolpersonal engagera elever att verka för ett tryggt socialt klimat, elevstöd och konfliktlösning på skolor genom att knyta kontakter och skapa relationer med ungdomarna inom skolorna."

Text från fryshusets hemsida

Jag var på pjäsen Gangs of Gothenburg i veckan. Den var fantastiskt bra. Manusförfattarna och skådespelarna sätter fingret på utanförskap. På att vilja vara älskad. På konflikter i skolan och på att vara livrädd men ändå gola.

Den klassiska musiken som spelades under pjäsens gång har inspirerat mig. Jag är fortfarande inne på att gestalta med ljud. Jag har laddat ner gratisprogrammet Audicity och försöker förstå hur den fungerar. Jag har experimenterat med att spela in min röst och andra mer eller mindre störande ljud. Jag har i mitt huvud en bild av skolan vs gängen. Det är en pågående dragkamp. En battle av ljud.
I gestalningen handlar det alltså om två sidor. Men jag vill också betona att det i skolan är viktigt att mötas för att motverka känslan av vi och dom.

Har inspirerats av olika ljudkonstnärer och andra människor som skapar ljud. Lyssna och njut.

Johannes Bergmark

http://www.youtube.com/watch?v=k2Vo2ez1Fmk

http://www.youtube.com/watch?v=fBxPYhOnKv0

Jag blir så glad!

2009-11-23T08:42:00.000Z

Ungdomens hus i Bagarmossen i Stockholm är relativt nyöppnat och jobbar för att motarbeta utanförskapet. Flera av de ungdomar som tidigare hängde i centrum och rånade folk kommer nu istället till Ungdomens Hus där de kan känna gemenskap utanför kriminalitet.

Jaaa !!

att välja utanförskap del 1

2009-11-21T14:14:00.000Z

Utanförskap var temat i senaste projektet. Ämnet berör mig och får mig att starkt vilja jobba mot detta i skolan.

För att rota runt i olika sorters utanförskap har jag sett dokumentärer om kriget i Afganistan, om andra världskriget och om murens fall, men så bestämde jag mig för att inrikta mig på organiserad brottslighet och kriminella organisationer.

Temat utanförskap fortsätter alltså med mig in i detta nya projekt och jag väljer att inrikta mig på kriminella gäng som lockar unga, vilsna själar till sig.

Det valda utanförskapet, kan man kanske kalla det. Det handlar om människor som en längre tid känt sig missanpassade i samhället och väljer den kriminella banan i jakten på tillhörighet och identitet.

Min frågeställning:

Vad görs i skolan för att jobba mot att elever söker sig till en sådan destruktiv livsstil?

Jag vill alltså undersöka vad som görs i skolorna (några utvalda skolor i Göteborg). Men, jag vill också lära mig mer om hur kriminella organisationer fungerar och arbetar när det gäller att rekrytera unga.

Mitt arbete började i att jag nu läser "Svensk Maffia". Boken ger mig inspiration och tankar om hur jag ska fortsätta.

Idag 21/11 kan man i DN på nätet läsa:

"Polisen på väg sätta stopp för kriminella Black Cobra"

http://www.dn.se/sthlm/polisen-pa-vag-satta-stopp-for-kriminella-black-cobra-1.998812

Medlemmarna i Back Cobra är runt 20 år gamla men det finns också en undergrupp för yngre personer som kallas Black Scorpions. Dessa blir intressanta för mig i kopplingen till skolan.

"De flesta av dem är kända kriminella. Polisens bild är dock att det inte handlar om de ”vassaste knivarna”.
– När vi bortser från det mycket allvarliga våld de här personerna utövar brukar vi skämta och säga att de ägnar sig åt ”oorganiserad brottslighet”. Det är uppenbart att de har svårt att få till någon form av ordnad struktur. Vi talar ju om personer som har missbruksproblem, som dopar sig, som i vissa fall har psykiska problem, säger Stefan Edin, gruppchef på länskriminalens Novagrupp, en särskild satsning mot nyrekrytering av unga personer till den organiserade brottsligheten." citat ur artikeln i DN.

Jag Googlar Novagruppen och får snabbt upp länkar till musikgruppen Kartellen. Det visar sig att dessa starkt kritiserat Novagruppen. Gruppen Kartellen skapar musik. Men vad mer? I mina öron inbjuder musiken unga att delta i kriminalitet och vilja ställa sig utanför samhället och dess lagar.

Lyssna och läs mer på: http://www.myspace.com/kartellen

Hittade också en reportageserie på sr.se.
Lyssna här.
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=2750241

Hur gestaltningen för projektet ska utformas vet jag inte ännu. Något jag är nyfiken på och som jag tidigare inte jobbat med är att gestalta med ljud.

c´est fini !

2009-11-04T17:33:00.000Z

Så var projektet icke-plats redovisat.

Jag är mycket nöjd med hur jag knöt ihop säcken och hur filmen blev tillslut. Som konstfilm, för att skapa en känsla höll den bra i redovisningen. Däremot tar jag med mig av den kritik jag fick där man tyckte att jag kunde presenterat bakgrund och utförande av mitt projekt mer sakligt, mer faktabaserat. Jag hållet t.ex med om att jag kunde visat platsen på en karta för att få publiken att förstå exakt var den ligger. Jag kunde också i filmen fått med min idé om att jag vill utföra projektet i olika delar av stan. Nästa gång tänker jag ha ett ännu tydligare mottagarperspektiv.

Alltid finns det saker att förbättra och jag känner att jag vill fortsätta med film. Jag har ju bara börjat för sjutton!
Kanske kommer jag arbeta vidare på detta nu när nästa projekt snart presenteras...

Den didaktiska biten har kanske hamnat något i skymundan den senaste tiden.

I alla fall här på bloggen.

I mitt huvud finns mycket tankar om hur man knyter detta till elever i ett klassrum. Först och främst; genom att själv jobba med det offentliga rummet kommer jag i framtiden kunna handleda elever genom liknande uppgifter. Att ta sig an en plats och i fantasin omarbeta den har varit mycket utvecklande och skulle också vara det för yngre elever. En viktig aspekt i projektet är att man INTE ska utföra idén i verkligheten, vilket ger utrymme för att sväva ut och inte behöva begränsa sig.
För utveckling av fantasin och och att våga ta risker betyder det mycket!

Temat i mitt projekt, utanförskap och kommunikation, är ett viktigt ämne vilket många konstnärer tidigare arbetat kring och som jag kan tänka mig använda i sokratiska samtal i klassrummet.

En tanke jag får av att arbeta i det offentliga rummet är känslan av att vara en viktig del av vårt samhälle. Denhär känslan infinner sig när man gör en plats till sin och riktigt går på djupet. Därför skulle uppgiften passa även yngre elever i sin strävan efter identitet och tillhörighet. Jag menar, att få arbeta med sin närmiljö på det här sättet tror jag skapar en stark känsla av att vara ett med platsen, staden, landet...

Angående bloggen. Jag längtar efter lärarrespons på det man skriver. Kanske ett mitterminssnack nu mellan första och andra gestaltningsprojektet?!

Ett första utkast.

2009-10-23T09:13:00.000+01:00

Så här ser det ut hittills. Inte på långa vägar klart. Tanken är att filmen ska beskriva syftet med platsen. Så klart. Men jag vill också att den ska förmedla en känsla. Låtvalet är inte klart.

Videon kommet alltså illustrera hur jag går omkring på vanlig, tråkig mark, som senare övergår i mark med ljus som tänds. Jag ska också i filmen visa hur man kan använda ljuset. Både som en instruktionsvideo och som en konstnärlig sådan altså...

Det jag behöver fundera på är hur jag ska göra filmen begriplig och budskapet tydligt. Jag behöver också hitta bra musik som förstärker den känsla jag är ute efter.

Temat utanförskap och "vi och dom" finns fortfarande i mitt bakhuvud. Men jag har kokat ner det. Jag funderade på vad som är kärnan i utanförskapet. En viktig del är kommunikation, eller bristen på kommunikation. Det jag vill med mitt projekt är alltså att skapa en plats för att uttrycka sig. För att inte vara alltför torr och politiskt korrekt har jag valt att utforma den på ett sätt som lockar till lek.

När jag tänker närmare på projektet och vad jag valt att utforma på platsen känner jag att kanske skulle det finnas minst två likadana platser. Kanske kunde det jag uttryckt här i Kålltorp visas på en skärm på en annan plats i staden...

Jag tänker på brunnen som stod i Brunnsparken här i Göteborg.

http://mandanamoghaddam.wordpress.com

Ja, fortfarande är tankarna många och snurriga.
Jag jobbar på med filmen och tror att det faller på plats!

lysande ordspråk

2009-10-19T18:06:00.000+01:00

Ordspråk. I basgruppen pratade vi om korsstygn och de budskap som ibland gestaltas med den typen av broderi. Just ordspråken fastnade i mitt huvud och surrar nu runt där bland tankar om utanförskapet.

Ordspråket kan vara en spark i magen mot den som som till exempel inte har ett hem eller är osäker i sin tillhörighet. För någon annan är det kanske trygghet och något att luta sig mot när allt känns tungt.Gamla ordspråk - och nya, sätter igång mycket tankar hos mig. Ett ordspråk skulle kunna användas som en tankeväckare om det hamnar i "rätt" miljö. Rätt ordspråk på min plats skulle kunna få folk att stanna till och fundera en smula.

Jag tänker: Ordspråk skrivet på marken på min ickeplats. Kanske ska jag använda mig av ljus i marken. Då kan man kliva runt på ordspråket, kanske utan att först upptäcka budskapet. Men efter en stund om man tillbringar en tid där kommer man se ord och meningar som betyder något. Dessutom skulle ljuset lysa upp den mörka platsen nattetid.

Michael Jackson Billie Jean
Lägg märke till de lysande plattorna..

Kanske kan marken bestå av lampor som tänder sig när man går på dem. Då kan man skapa sitt eget budskap eller konstverk, också kan ljuset dröja kvar en stund efter att man gått där och den som kommer lite senare kan ta del av vad en annan människa skapat...

...alternativt finns mina förberedda budskap där och när man går över platsen tänds lamporna som gör budskapet synligt... Men, att låta människor skapa egna budskap känns mer motiverat. Motsats till utanförskap måste väl ändå vara att bjuda in. Jag vill bjuda in människor till att agera.

Vad vill jag med detta? Skapa en välkomnande plats, delvis. Mest vill jag skapa eftertanke och möjlighet för folk i närheten att själva agera. Jag vill bjuda in människor att ta plats, uttrycka sig. Kanske kan platsen bli ett "speakers corner" utan att någon egentligen behöver tala, bara promenera över ytan och skapa sitt eget budskap.

För att motverka en känsla av vi och dom - varför inte samarbeta och skriva post-it lappar i jätteformat till varandra

Hellre gröt tillsammans än fläskfilé ensam!

Min icke-plats. En fotbollsarena.

2009-10-15T14:08:00.000+01:00

Har just hittat ett förslag på att platsen ska omvandlas till två stora fotbollsplaner. Har ännu inte förstått om idén är fastställd eller om det fortfarande bara är ett förslag. Förmodligen är den fastställd. Gatubolaget som jag misstänkt har ett av husen på min plats är inte kvar. Alltså ser jag området som en icke-plats än så länge..

Läs mer här

Kanske är denna idé en god sådan. Kultur och sport i samma miljö.
Icke-platsen skulle då alltså rivas så som den ser ut nu och istället kläs in i konstgräs.

Kanske är detta det bästa förslaget hittills på vad som ska göras med denna plats?!

Men i såfall kan jag ju sluta tänka nu...

att stänga ute

2009-10-15T12:57:00.000+01:00

Muren har länge varit ett effektivt sätt att stänga ute. Och att stänga inne. En mur symbolicerar mycket och väcker många starka känslor. Just nu funderar jag över om mitt projekt ska vara en mur av något slag.
Vad vill jag med det? Jo visa på utanförskapet, men det känns för enkelt. Jag vill inte ta första bästa. Jag vill istället leta vidare och hitta kärnan i det som är utanförskap. Hur ska jag hitta den, är bara frågan...

Utanförskap

inte delaktig
avvisad
utestängd
avstängd
utvisad
bortstött
uppsagd
olik
annorlunda
avskiljd från
avklippt
okontaktad
bortglömd
frånstött
utbuad
hånad
tillintetgjord
utskrattad
förlöjligad
avståndstagande
utstött

På ett sätt känns ämnet uttjatat. Hur många gånger ska man behöva ta upp tema utanförskap?
Behövs det? Vad gör det för skillnad?
Jag är förvirrad, hjälp mig hitta kärnan!

utanförskap och fågelperspektiv

2009-10-14T18:26:00.000+01:00

Vi och dom är mitt tema härmed. Nu handlar det om vi och dom. Segregation. Mobbing. Fängelseinterner. Men att bjuda in olika parter i en sammankomst för att de ska få mötas känns alltför käckt.

Kom att tänka på konst i stort format. Sådan konst som kräver ett ovanifrånperspektiv. Nu känner jag att jag vill jobba stort, kanske direkt på marken. Om man kliver runt på konstverket kommer man inte förstå budskapet, men ovanifrån kan man ana tanken bakom verket. På så vis finns tanken om utanförskap där även när mötet sker mellan betraktaren och konstverket, budskapet skall inte skrivas på näsan utan kunna upptäckas på håll...

Förstår ni?

Svårt att formulera mig.

Här kommer i alla fall bilder på konst som jag inspireras av.

Christo och Jeanne-Claude

Shiro Hayami

Christo

Robert Smithson

AlieNation is My Nation

2009-10-09T09:32:00.000+01:00

Efter Ove Sernhedes föreläsning om segregationen i göteborg tänker jag att temat segregation är viktigt att lyfta. Dessutom stärktes min längtan att få jobba på skola i utsatta områden ytterligare. Jag har nu lånat boken och ska läsa mer för att kanske få tankar till projektet.

Jag har två perspektiv att utgå ifrån: Det stora perspektivet där människor i vårt samhälle inte känner sig accepterade och har hamnat i ett utanförskap. Det är viktiga grejor. Också har jag det lilla perspektivet där jag ska omvandla min icke-plats. Och jag undrar hur jag ska kunna göra något meningsfullt av denna plats.

Min icke-plats ligger i Kålltorp. Kålltorp är förmådligen det svennetätaste området jag bott i i denna stad, förutom kanske Kungsladugård då. Här finns hundar och svenskar. Just nu cirklar mina tankar kring om man skulle kunna blanda lite mer. Kan min icke-plats bli något som uppmärksammar denna problematik? Jag vet inte. Men kanske.

I närheten av min plats finns gamla Härlanda fängelse som numer innebos av bibliotek, öppen förskola, café och kulturhuset Kåken mm. Kanske kan jag koppla min plats till vad som händer där?

Jag googlade konst+segregation och fick fram en skoluppgift i ämnet. Kolla här

Villor i kålltorp vs miljonprogram i svensk förort. Behöver man säga mer? Ja, det tror jag. Vet ännu inte om detta är ett ämne som passar för min plats och uppgiften men detta är vad som surrar i min hjärna just nu. Over Sernhede satte spår.

Mitt projekt fortgår med att jag närmast ska bekanta mig med vad som försiggår i området runtomkring och om det finns något där jag kan ta fasta vid. Kanske ett hypotetiskt samarbete?!

Till sist en liten fin film på Youtube. Titta gärna!

En första undersökning

2009-10-05T08:44:00.000+01:00

Jag har nu undersökt området med min kamera. Lite rörliga bilder får visualisera detta. Ännu har jag inte avgränsat platsen, det ska jag göra. Men jag ville under helgen känna lite till på utrymmet innan jag begränsar det. Om jag begränsar det.

Platsen känns spännande. Varför? Jo den är övergiven men någon slags aktivitet pågår ändå, jag vill veta vilken. Sen tänker jag att kanske har platsen tillhört det gamla fängelset som ligger nära. Förhoppningsvis kan man få veta vad som tidigare funnits där. Nu ska jag bara gräva lite mer på djupet. Jag vill vara där, se vad som händer och vilka människor som passerar.

Nu börjar det riktiga arbetet.

Satelitbild över området

På bilden ser platsen ut att användas. De parkerade bilarna vittnar om det. Numera är platsen tom och verkar övergiven.

Kanske här !

2009-09-30T11:14:00.001+01:00

Platsen verkar övergiven. Nu ska jag bara ringa in en yta, tror att hela platsen kan bli väl stor. Och så ska jag undersöka och gräva efter ledtrådar som troligtvis gömmer sig.
Japp.
Så får det bli.

ickeplats

2009-09-27T19:35:00.012+01:00

Jag villa vara nära där jag bor, kanske är jag bekväm, må så vara. Jag har hittills tänkt i två banor: det övergivna tv-huset eller kanske den lilla, tomma, bortglömda, asfalterade plätten vid fotbollsplanen nära mig. Där ligger gamla skyltar i högar som liknar skräp. Kanske kan vara något. Är inte helt säker ännu.

Jag googlar och finner:

"Men vad är då en icke-plats? Ja, det är avsaknad av identitet, relationer och historia på en plats (s77-78) och enligt Augé är dessa icke-platser inte bara sammanknippade med supermoderniteten (s93), utan supermoderniteten uttrycks till fullo i dem (s109). Nu försöker dock Augé att definiera icke-platser, inte enbart som avsaknad av något, utan också som något med ett eget innehåll. Om platser innehåller "the organically social" så finns på icke-platser "solitary contractuality" (s94). Så förutom att vara ett byggt rum skapat med ett syfte ("transport, transit, commerce, leisure") (s94) är icke-platser en uppsättning relationer som vuxit fram under supermoderniteten och som delvis konstituerar den."

(Thomas Borén, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitetEn recension av Marc Augé (1995) "Non-places: introduction to an anthropology of supermodernity".)

Vidare finner jag bilden utopia

En utopi är en ickeplats som är en plats i avsaknad av något. Vad?
Jag blir snurrig. Måste botanisera lite till innan jag bestämmer mig.

bara lite till...

2009-08-19T19:13:00.000+01:00

Livets röda tråd surrar in saker som kommer i dess väg. Här en stol från en gammal släkting. Ett kartmönster skymtar också. Detta sammanfattar spelet och spelets regler. Stolen kunde också varit något annat. Mitt kriterium var att det skulle kännas värdefullt, något som betyder någonting och som har en historia.

Innan stolen blev till testade jag att linda in olika saker i röd tråd. Här en ask. Kartbilden fick också vara med men jag tyckte det blev platt och själlöst.

Mitt arbete fick lite fart igen och jag tror att detta är vad jag ville komma fram till. I detta har jag kokat ner vad det egentligen handlar om. Den röda tråden. Livets väg. Och föremål, människor, händelser man möter på vägen.

Summa kardemumma

2009-08-16T13:22:00.000+01:00

Här befinner jag mig nu. Röda trådar i ett virr varr. Vart det tar vägen? Vet inte ännu, måndag och tisdag får visa mig fram.

Men, för att ta det från början; Jag har lärt mig mycket under denna resa. Spelets regler, mitt spel har gett mig mycket tid att reflektera och konkretisera det jag har i huvudet. Bilderna har hjälpt mig att få ut de tankar som singlar runt och som i vissa fall stör mitt vardagslunk. Att medvetet se och använda det jag tycker mig ha problem med eller ser som hinder i min sociala samvaro har hjälp mig mycket. Jag tror jag kommit fram till hur jag kan tackla surret i huvudet. Att bara älta leder ju oftast ingen vart. Istället kan jag lyfta störningarna och göra något åt dem.

När jag under sommaren har spelat med människor i min omgivning har jag flera gånger kunnat se hur jag är i vissa situationer och i vissa fall känt att jag egentligen vill agera annorlunda. Jag har testat och ibland har det fungerat bra. Jag har fått tid att sätta mig in i andra personers agerande och sett hur vi påverkar varandra. Såklart gör man detta ofta när man är med människor runt omkring, men nu mer konkret än tidigare.

Jag tänker ta med mig det här sättet att göra olika situationer konkreta. Det kan vara andvänbart både i det privata livet och i sin arbetsmiljö. Jag bär också med mig detta som ett förslag till lektionsupplägg och undervisning. Att utgå från sig själv, tänka till och kanske komma fram till vart man vill stå och hur man vill vara med sina medmänniskor. Detta ligger ju de flesta varmt om hjärtat, att vara en socialt fungerande människa och medvetet anpassa sig till eller gå emot reglerna. Veta vart man står, helt enkelt.

I en klass med tonåringar tror jag detta är ett bra underlag för att få eleverna intresserade. Om de få utgå från sig själva och tänka till kring sociala regler blir (bild)undervisningen också en nyckel in i det sociala livet.

De röda trådarna på bilden ovan är slutfasen på ett finit spel om sociala regler. Tankarna och ahaupplevelserna jag bär i mitt huvud är början på ett liknande infinit spel.
Livet och samspelet med människor runtikring.

något nytt

2009-08-10T18:47:00.000+01:00

Trött på mig

Denna dag är jag trött på mig. Trött på att analysera mig själv. Trött. Då kan det kännas som att man vill linda in sig i stark tråd och sluta tänka eller prata. Bara låta hjärnan vila.

När spelets regler är svåra att följa

Ibland går det bara inte att följa de förutsatta reglerna. Denhär rutan handlar om att vara fjorton år och vilja göra det man inte får. Eller att ha en önskan om att bli guidad av någon som är villig att anpassa reglerna så att livet blir lättare.
Detta kommer man stöta på i skolvärlden, hela tiden, varje dag. Och jag blir glad när jag tänker på att jag skulle kunna vara en sån som guidar.

Att samla ihop

Den avslutande rutan i mitt spel. Den handlar om att samla ihop sig själv, det man gjort och reflektera. Illustrationen ovan är inte riktigt bra, den saknar något. Eller massor. Men, den får symbolisera det jag känt nu på slutet. Istället för att lägga mer tid på den, går jag nu vidare med att jobba med form. Jag har börjat så sakteliga men har inte riktigt de bra idéer jag skulle vilja ha tyvärr. Imorgon ska jag arbeta mer med den röda tråden.

Nu försöker jag greppa vad det är jag åstadkommit hittills i projektet och knyta ihop säcken i form av vidare gestaltning som går utanför pappret. Då kan det se ut såhär. Kanske är den röda tråden på väg ut i det fria för att bilda något tredimensionellt?

Jag tänker karta, vägar genom livet, händelser, möten och den röda tråden.

Lite trött på mig.

2009-08-05T18:17:00.000+01:00

Jag har nu spelat mina kort, mitt spel i ett visst antal veckor. Jag har spelat och reflekterat kring hur jag fungerar i vissa utvalda situationer.
Jag har satt mig i olika utmaningar som jag sedan illustrerat på A3 papper. Jag tänkte först att jag skulle göra en rörlig film av det men upptäckte att det inte passade lika bra. Dels handlade det om tid men också att det föll sig så naturligt att rita och måla, Jag hittade ett uttryck i det som jag fastnade för. Det passade också min idé om att göra en riktig spelplan.

Eftersom jag jobbat under juli månad har spelet fått spelas där och med de människor jag haft nära. Det var inte vad jag tänkte från början men jag märkte att det fanns mycket i min vardag som gick att spela med.

Idag ser spelplanen ut såhär. Jag hade velat att det var mer, men mycket har suttit i huvudet och inte kommit ut. Nu är jag i alla fall i farten och mer kommer det bli.

Varför? Jo. Jag tänker och analyserar ofta och mycket. Varför inte då ta det med sig i ett gestaltningsarbete och vidare in i skolan. Det jag erfarit hittills i detta projekt har lärt mig mycket om hur jag själv är och hur det påverkar människor runtomkring.
Jag tänker; om jag reflekterar kring mitt beteende och andras är jag också bra förberedd (förhoppningsvis) när jag senare ska ut i yrkeslivet och brottas med utmaningar som kommer i min väg. Andra människor kommer också spela sina spel och vi måste samsas inom klassrummets fyra väggar.
Det känns skönt att konkretisera olika situationer jag hamnat i. Få dem på papper bokstavligt talat och göra dem synliga.
Nu när projektet pågått en tid känner jag mig mätt. På mig. Det kan ju också bli för mycket...
Men jag fortsätter reflektera kring mitt beteende. Det känns viktigt. Jag ska också arbeta kring hur andra människor är och fungerar. Hur andra spelar sina spel.

Illustrationerna kommer bli fler men parallellt börjar också något tredimensionellt att ta form. Jag vill skapa form. Det vill ut och jag känner att det passar in på mitt spel.
Jag tar nu ett sidosteg från den platta spelplanen till en mer skulptural sådan.

Den röda tråden jag hittills sytt med i pappret kommer få plats i det nya. Den är en bra symbol för vägen jag vandrat genom projektet.

Min hjärna kokar
Det har hänt väldigt mycket den senaste tiden. Min hjärna är full. Det jobbar på högvarv. Jag mår bra men känner att huvudet kokar. I denna rutan har jag inte spelat något särskilt utan bara illustrerat hur jag känner mig just nu. Detta är en ny del i projektet. Efter att ha spelat med andra i min omgivning har jag nu istället bara gjort, lyssnat på mitt inre. Inte i förväg bestämt hur jag ska spela utan bara följt dagarna, livet. Det spel jag spelar genom att bara vara. Nu försöker jag återigen släppa kontrollen och endast följa.
Det är en utmaning.

Den inre styrkan
Inuti finns ibland en styrka som gör att man tror på sig själv. Ibland finns den inte. Tyvärr.
Här har jag reflekterat och illustrerat kring när styrkan först inte fanns och sedan, när jag funderat lite, kunde plocka fram den. När styrkan fanns blev allt så mycket lättare. Allt på jobbet gick bra när jag på ett medvetet sätt tog till tron på mig själv och på att allt skulle ordna sig.
Vilken kraft jag kännde.
Och den kom inifrån.

Detta ska jag tänka på nästa gång jag känner mig svag. Då ska jag samla mig, fundera lita och försöka plocka fram krutet inom mig.
Kan nog behövas vissa dagar i klassrummet när eleverna kräver mycket och man själv råkar känna sig som en liten liten lort...

Var i Malmö på konsthallen och såg utställningen om Sonic Youth. Mycket inspirerande. All musik, konst, skivomslag och annat fick mig full av energi.
Det finns också en dokumentär på svt play. Kobra är programmet. Kolla Kolla.

Tagga ner, Fröken duktig

2009-07-24T12:00:00.000+01:00

Att kunna slappna av är svårt tycker jag. Fröken duktig är i farten och på jobbet brottas jag varje dag med tanken på att jag kanske inte jobbar tillräckligt bra och effektivt. Jag spelade på jobbet. Under speldagen noterade jag mitt eget beteende och skulle försöka lugna ner mig några hekton var tanken. Se på skillnaden hos mig själv och mina kollegor om jag arbetade hyper effektivt respektive bara tog jobbet i lagon takt. Som de andra.
Tyvärr upptäckte jag att ett gnagande dåligt samvete satt på min axel och gnällde de stunder jag tillät mig själv att sitta ner och slappa lite. Det lustiga är att jag har ett jobb där man får sitta ner. De människor jag tar hand om behöver lugn och ro för att inte själva bli stressade och oroliga. Jag brottas med en paradox: att utföra mitt jobb korrekt och effektivt och att sprida lugn och ro...hm...?.
Dessutom pågår brottningsmatchen helt i onödan efterssom det endast är jag som sätter kraven. Kollegorna på min arbetsplats tillåter sig att sitta ned, och de verkar tillfreds med det.

Jag har kommit fram till att jag måste våga lita på att det jag gör är tillräckligt. Det jag gör är bra. Jag vill också kunna ta med mig dessa tankar när jag skapar något i bild eller form.
Om jag inte litar på mitt eget omdömme kommer prestationsångesten ta överhand.

Jag ska illustrera mer kring detta. Bilden ovan synliggör hur jag sakta men säkert tar mig fram över spelplanen.
Nu, förhoppningsvis med en lite starkare tro på att det jag gör räcker till.

Känner dock att jag behöver lite tips på vägen. Ge mig gärna en lätt spark därbak. Idag behöver jag det.

med pennan i hand

2009-07-16T14:15:00.000+01:00

Mycket jobb samtidigt som projektet fortgår gör att man vissa dagar inte hinner alls...har jag upptäckt. Men, i två dagar har nu pennan rört sig över pappret och någonting börjar ta form. Min spelplan fylls på med liv. Detta är nu. Senare får vi se vad som blir själva gestaltningen. Idag funderar jag lite på kanske något tredimmensionellt. Men än så länge bild.

Att sitta i köket och teckna ger också tid för eftertanke. Jag funderar kring vad man kan ta med sig av spelet in i skolvärlden. Det finns mycket. Att röra sig i olika situationer och med olika människor är vad livet är. Och skolan. Jag har hittills i mitt projekt reflekterat över hur jag är och fungerar i olika situationer. Till exempel då jag tar ett steg tillbaka. Detta känns mycket viktigt i en skolsituation. Som lärare måste jag vara lyhörd och självklart släppa fram eleverna. Men man måste balancera. Man ska också leda och styra upp. Det viktiga här är att inte styra så mycket att man själv och eleverna går miste om frihet och fantasi. Jag tänker då på uppgifter eleverna får. För att inte döda kreativiteten tror jag att man som lärare bör backa, ge eleverna utrymme att skapa och finnas där när det behövs.
Jag tror att jag kan vara den lärare jag beskriver ovan, men kontrollbehovet finns fortfarande där och jag har mer att lära och balancera.

Till syster; jag spelade lite på cykelresan, fast jag sa att jag inte skulle... Timmarna på cykeln gav mig tid att fundera. Tankar på vilken roll man tar i vissa situationer. Som med oss. Du är ju trots allt storasyster och med dig i närheten blir jag den som följer. Och jag trivs med det. Att få vara lillasystrig känns ibland väldigt bra.

Att haka på därbak är för mig inte något negativt, jag kan bara bli så förvånad då, när det händer. Ibland känns det bra att följa och vila i det som händer. Det handlar ju också om i vilken situation man befinner sig. I sin yrkesroll, bland sina kollegor tror jag till exempel att det kan vara farligt att bara följa. Man får inte tappa bort sig själv och det man står för. Men, är man ny på en arbetsplats kanske det kan vara svårt att stå upp för sitt och istället anpassa sig. Det handlar återigen om balansen mellan att styra och låta sig styras. Det viktigaste är att inte glömma bort sig själv och sina egna tankar.

spelet är igång

2009-07-10T11:40:00.000+01:00

Spelplanen är riggad. Jag har skapat en pjäs som jag spelar med. Det rosa burken med de svarta prickarna är min följeslagare i dethär spelet. I burken finns det manifest jag skrivit. I manifestet kan man läsa de regler jag ska förhålla mig till. Jag får också fylla på med regler under spelets gång.

Jag ska:

Ha ett öppet sinne och ett öppet hjärta

Tänka att utmaning är utveckling

Se det stora i det lilla

Använda enkla material

Och jag ska ha skoj

Du först
Så började jag spela. Den första spelrutan med texten; Bistå andra spelare... har fått vänta. Istället startade jag med något som kändes extra angeläget.
Det handlade i två dagar om att backa. Ofta tar jag plats och styr upp, särskilt hemma. Nu skulle jag i stället ge plats och låta andra ta initiativen och besluten. Du först, alltå.
Jag märkte hur stressad jag blev av detta. Ska det inte hända något snart? Hur ska dagen se ut? Jag är van att planera, men nu fick jag avvakta och ta stunden som den var.
Det funkade ju, det hände saker utan att jag la mig i planeringen. Utan att jag bestämde eller tog några initiativ.
Men det gick ångsamt, jag vill gärna att det går fort.Kanske kan detta gestaltas i en kort film eller serie.

"ska han inte kliva upp snart? När börjar dagen, skulle inte vi till stranden klockan nio?"

När jag släpper kontrollen arbetar min hjärna med att försöka besvara tusen frågor. Här har jag endel att lära...

Haka på därbak
Så till spelruta nummer tre. Cykelsemester. Tid för eftertanke på den vita springarens rygg. Jag och syster plus fler. Vad händer när man ofrivilligt släpper kontrollen? Samma sak som i förra rutan men denna gång tänkte jag inte backa, ändå blev det så. Detta är mycket intressant. Hur kan jag som är så initiativrik plötsöigt bli den som hakar på därbak?

Det kommer snart illustrationer på denna spelade ruta.

Skynda långsamt
Under färd på cykeln gav min syster mig en idè.
Min nästa spelruta: " Skynda långsamt."

Jag tänker ge mig ut på gator och torg och se hur mina medmänniskor reagerar när jag rusar fram respektive går mycket långsamt. Jag vill se om jag får några reaktioner. Vad händer när man är långsammast i världen bland människor som skyndar.
Kanske leder detta till några intressanta möten med människor fruntomkring?

Som en skattjakt, typ

2009-06-24T20:45:00.000+01:00

I spelets första ruta står:
Bistå andra spelare, erbjud dig att hämta material och hjälp till med allt. Detta gör jag första dagen. Jag dokumenterar, kanske med kamera, annars i text och illustration. Det jag varit med om under dagen får ta mig vidare till nästa. Alltså; jag inspireras av dagens händelser. Och dessa får nästa dag ta mig vidare på nya oförutsedda uppdrag i min skattjakt. Mot ruta två, tre, fyra osv...

Kan man förstå vad jag menar?

Ett exempel:
Första dagen erbjuder jag människor min hjälp, kanske uppstår en dialog med någon som inspirerar mig att gå vidare till nästa ruta, nästa dag. Jag tänker också att jag kan ha regler för mig själv. En regel kan till exempel vara att det jag tar mig för ska vara en utmaning på något sätt. Så leder mig dagens utmaning till ny inspiration och mot morgondagens spelruta.

Syftet är att gå emot mitt egna sätt att annars spela livets spel. Jag brukar sällan sätta mig i annorlunda eller krångliga situationer eller interagera med människor jag inte känner. Det jag nu vill göra är att vissa dagar utsätta mig för nya människor och händelser och följa utan att i förväg tänka ut vart jag vill. Gestaltningen blir det jag dokumenterar under vägens gång. Så tänker jag nu i alla fall.

Allt

2009-06-23T17:51:00.000+01:00

Torsdag
Jag öppnar boken Allt. Det är intressant. Bloggaktigt. Man får delar av hennes liv i sin hand.

Fredag
Känner mig vissa stunder lite dum. Hon är så smart, M Lowden. Jag förstår inte allt hon skriver. Måste googla.

Lördag
Midsommarhelg med mamma, bror och barn. Det gör mig glad.

Söndag
Tänker så det knakar på mitt projekt. Ock på det kommande nattjobbet.

Måndag
18 timmars arbete. Kvinnor och man med särskilda behov. Känns bra att vara tillbaks. Men på natten känns allt läskigt.

Tisdag
Försöker skramla fram alla svåra ord jag kan. kommer inte på ett enda.
Sofia, du är inte Martina Lowden. Punkt.
Ok.
Jag fattar.

Onsdag
...

adjö american suburb

2009-06-18T11:53:00.001+01:00

Arbetet föll på plats. Onsdagen gav mycket när vi alla fick prata om våra erfarenheter vi fått under spelets gång. Hela spelet är mycket lärorikt, det får mig att fundera så mycket på socialt samspel, den egna rollen och andras dito.
Ändå känns det skönt att släppa spelplanen och gå vidare.
Adjö du amerikanska förort.

Så fortsätter spelet. Nu med egen gestaltning.
Orden jag har att följa under närmsta tid lyder;

Bistå andra spelare, erbjud dig att hämta material och hjälpa till med allt.

Olika tankar finns i mitt huvud, kanske ska jag erbjuda folk på stan min hjälp. Vad får man då för reaktioner?
En annan idé är att jobba utifrån ordet bistå, bistånd, rika länders bistånd till de som behöver hjälp...
Vad betyder det att hjälpa sina medspelare i livets spel? Kan man hjälpa till för mycket eller är hjälpen alltid något possitivt för alla mottagare?

Krönikan 5/2: Bistå inte korruptionen

Journalister, människorättsaktivister och politiker kämpar förgäves för Dawit Isaaks frigivning. Samtidigt skickar EU miljardbelopp i bistånd till staten som håller honom fängslad utan rättegång, skriver GP:s Abraham Staifo.

www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=474569

Jag behöver fundera mer på hur jag vill jobba. Ge mig gärna fler förslag.
Också behöver jag vila litet, en lugn helg är välkommen!

måndag

2009-06-17T06:56:00.000+01:00

Jag ligger lite efter med bloggen... men här kommer lite om måndagen

På måndagen sa kortet:
Driv upp tempot och kvaliteten för dig själv och de andra.

Under förmiddagen var jag på gång, hade fart i mig och arbetet gick bra. Det svåra ligger i att få med sig andra men känslan var att de flesta ville bli klara och arbetade på. Jag försökte säga saker som: nu gäller det, bäst att jobba fort eller nu gäller det att spurta.
Vet inte om mitt flit och min anda märktes för de andra i gruppen men jag tyckte jag hade ett bra tempo. Under eftermiddagen var det dock svårare att hålla den glöden uppe. Tempot sjönk en aning men fick ändå mycket gjort i det stora hela.
Den lilla förorten knyts ihop och faller på plats.
Även om tempot i bland sjunker eller om jag vissa stunder bara sitter på min pall o stirrar så tycker jag arbetet är kul och jag är nöjd med det jag gjort hittills.
All den tid man tillbringat vid sin spelruta har tillåtit fantasin att spinna och i min värld bor där männiksor och de lever olika men ändå lika liv. Innanför väggarna, under taken sker varje dag små dramor ur deras liv. Och jag får vara med, det är det bästa.

Dethär sättet att arbeta ger mycket tid att fundera och det känns bra. Tankar och funderingar kan falla på plats och jag trivs så bra när alla arbetar fokuserat sida vid sida och man ser hur något växer fram.
En sådan arbetsro som vi haft vissa stunder i kulptursalen vill jag också kunna se hos mina elever när jag kommer ut arbetslivet.
Nycklen tror jag är att ge uppgifter som ligger nära elevernas eget intresse. Det är också viktigt att varje individ kan se mening i uppgiften och på något sätt känna att han eller hon utvecklas av den.

The game
bra tema. Vi behöver alla någon gång bli omruskade, se oss själva och se hur vi beter oss.
Det amerikanska upplägget faller inte mig i smaken. Jag tycker filmen är ganska tråkig att se på även om poängen och budskapet är mycket tänkvärt.

Tidsbrist. måste sluta skriva nu...

Spelet om vår samtida konst

2009-06-14T21:28:00.000+01:00

Vilket spel.

Mycket intressant.

Än en gång.

K Special.

SvtPlay.

Den stora konstbubblan

Ett ospelat kort?

2009-06-14T07:40:00.000+01:00

En välartad och mycket monoton villaförort tar form. Härnäst ska jag lägga på tak och arbeta med trädgårdar och gator. Jag är hittills nöjd med arbetet. Jag utför den idé jag hade från början, med små förändringar under arbetets gång.

Under fredagen fick byggnaderna sin utsida. Fönster, dörrar också rosa puts. Tre olika modeller finns och jag tycker hela tillrättalagdkänslan förstärks av upprepningen.

Dagens kort löd:

Ge uttryck för dina känslor i det du bygger.

Mina känslor för dagen var lugn, focus på bygget, sansat, iminbubbla- känslor. Och jag tyckte kortet var mycket svårspelat. Ärligt talat så ignorerade jag kortet under nästan hela dagen. Fy, skäms...

I alla fall...nu när jag tänker på det så hade jag inga starka känslor som ville ut. Däremot känslor av lugn och ro. Jag var samlad och fokuserad och kanske finns det ett uttryck för det i bygget, även om jag inte tänkte så under arbetets gång.

Detta är intressant. Att följa en regel, något läraren säger och sen inte vilja, kunna, förstå... För elever händer detta nog ofta och jag tänker att det viktiga är försöket. Om eleven tar till sig det man önskat av denne och sedan förhåller sig till det och försöker så är det det som räknas. Jag vill inte släta över mitt ospelade kort, reglerna ska följas. Men, jag tycker det är viktigt att i min kommande roll som lärare ha funderat över hur långt reglerna gäller. Elevernas egna tolkningar och förhållningssätt är ju viktiga.

Gör jag mig förstådd?

Jag måste nog fundera mer på dethär...

Sociala regler och skådespel

2009-06-11T19:37:00.000+01:00

Under dagen idag har mina tankar kretsat kring sociala regler och samspel. Idag blev det mer tydligt vad som som stod på våra lappar och man märkte att de flesta av oss tyckte det ställde till och gjorde det krångligt.

Jag fick regeln:

Bistå andra spelare, erbjud dig att hämta saker och hjälpa till med allt.

Det var svårt och jag blev mycket besviken på mig själv då jag insåg att detta inte är något jag brukar göra...he..
Framåt eftermiddagen kom jag trots allt igång. Här severades kaffe och erbjöds hjälp, men det krockade ju en aning när flera av mina medspelare verkade vaknat på fel sida och klagade på allt. Jag förstod att deras lappar talat om för dem att bete sig så, men ändå... jag kände mig vissa stunder förvirrad i min roll. Skådespelet var svårt att utöva utan att vara övertydlig.

De sociala regler som kommer till i spelet är mycket viktiga, för mig har de idag tagit större plats än själva bygget.

Jag tänker att detta med olika roller, att iträda olika roller är mycket viktigt att öva på. Det ger stort utrymme att reflektera över hur och vem man själv är . Det får en också att inse hur man reagerar när reglerna ändras i det sociala spelet.

Förortens alla byggnader är på plats. Jag ser framför mig de spännande bilder man kan ta när samhället är färdigt. Dockor kan spela roller i världen av kartong.
Här nedanför ser man en av gatorna där bilar och små små trädgårdar snart får plats.

Bra material till gräsmattorna. Grön färg ska till.

Tittade idag på föreläsningen av Brown.
Jag tänker på hur viktigt det är att leka både på allvar och på skoj. Att leken sätter fart på vår hjärna. Att leken verkar avgörande för vår utveckling. Ju mer jag tänker på det ju mer självklart verkar det, ändå känns det som att leken många gånger glöms bort i vårt samhälle. Mycket runtomkring oss är på så stort allvar och jag har ofta lätt att fastna i det samhället talar om för oss.

Dethär med lek vill jag läsa mer om. Jag vill ta med mig det in i skolvärlden och i min roll som lärare.

Mer lek, mer icensättning och association.
Detta tar jag med mig från dagen som gått.

American suburb

2009-06-10T15:10:00.000+01:00

Wikipedia säger:

"Suburbs are commonly defined as smaller residential communities lying immediately outside a city. In the United States, suburbs have a prevalence of usually detached single-family homes. Some suburbs have a degree of political autonomy, and most have lower population density than inner city neighborhoods. Modern suburbs grew in the 20th century as a result of improved road and rail transport and an increase in commuting. Suburbs tend to proliferate around cities which ideally have an abundance of adjacent flat land. Any particular suburban area is referred to as a suburb, while suburban areas on the whole are referred to as the suburbs or suburbia, with the demonym being a suburbanite."

Staden tar form. Den amerikanska förorten växer fram och tanken är nu att färdigställa i kartong. Fasaderna kommer få ytor som liknar husen på fotot. Jag strävar efter att få det så likt som möjligt, men kanske förändras idéerna under vägens gång. Jag är öppen för förändring. Just nu känns det i alla fall bra att jobba såhär.

Jag tänker på filmen "Pleasantville".

Bara en sak... människorna som bor där är verkligen pjäser i ett spel. Allt ser identiskt ut och gräsmattorna har inte ens träd eller buskar. Ingenting ser egentligen levande ut. Bara praktiskt. Fint. Identiskt. Kan man leva så?

Så kom nya tillfälliga regler.

Min löd:

Du får inte förändra något material. Bara foga samman på nytt sätt.

ok. Innan regeln kom fogade jag samman kartongbitarna med limpistol.

Så till ny metod: vadsjuttonheterdet...jagharglömtdetnu. typiskt... ja såhär ser den metoden i alla fall ut.

Det var roligt att få en utmaning. Något som sätter ens idéer på prov lite granna. Jag är nyfiken på vad som komma skall.

Som sagt spelets regler.

Jag följer.

Som den pjäs på spelplanen jag numera (eller alltid) är.

ett avslut... och en början...

2009-05-22T12:17:00.000+01:00

Projektet har varit så roligt och jag känner hur arbetet med min konflikt har tagit mig frammåt. Efter att jag integrerade mina skamsna målardukar i processen hände något. Jag fyllde på med mer färg och måleriet drog mer och mer år mönster och former än endast stänk och ös med färg. Mina tankar gick inte att stoppa, jag märkte hur jag drogs åt att planera mera men jag ville inte förlora känslan.

Jag hittade en roller som var kul att måla med och det var med den jag satte färg på de sista dukarna.

Efter Nikes råd i tisdags kändes det bra att faktiskt välja ut några dukar som får medverka på utställningen. Vi samtalade kring att det ju faktiskt var de som min konflikt från början grundade sig i. Jag fick prestationsångest och ville måla fint när duken stod framför mig...och istället blev det ingenting.

Nu när jag avdramatiserat den vita duken har jag lyckats komma förbi konflikten och det var ju tanken med hela projektet.

Alltså är det relevant att visa dessa som något slags resultat. Det känns mycket bra, just för att resultatet inte har varit målet utan vägen dit. Jag ställer inte ut tavlorna för motivens skull utan för att jag faktiskt har fått dit färgen och fångat en känsla som funkar.

De färdiga tavlorna får ni inte se här utan i aulan nästa vecka.

Här är lite exempel på hur det sett ut denna veckan när jag jobbat.

Jag har också denna veckan testat dethär sättet att måla med eleverna på mitt vikariat. De älskade det. Vi lyssnade på klassisk musik, målade stort och kladdigt och de gick verkligen in för det. Efteråt pratade vi lite om vad som kan vara bra med ett sånt sätt att arbeta och jag berättade kort om mitt skolprojekt.

Det var roligt att se hur de så självklart började måla utan hämningar. Fortfarande fria i tanken.

Jag är mycket nöjd med hela projektet. Jag är också näjd med min egen insats. Jag har verkligen målat mer än någonsin tidigare i mitt liv och varit på plats i skulptursalen de flesta dagar. Och jag känner att jag har utvecklats.

Visst har jag även nu på slutet brottats med duken, inte blivit nöjd och styrts för mycket av tanken. Jag märker också att jag inte riktigt litar på mig själv, när funkar motiven och när gör de det inte? Känslan har fått styra men jag har också diskuterat med övriga i klassen och med Nike.

Det viktigaste av allt är att jag kommit igång. Jag vill fortsätta.

Att måla är roligt!

Detta är en början.

det nya

2009-05-15T14:56:00.000+01:00

Oj, vad som hände när jag lade dit de skamsna dukarna. Vilken fart jag fick och vad mycket mer färg jag använde. Arbetet är roligt. Men svårt.
Jag försöker hela tiden att inte bry mig om de spända dukarna. Men så fort penseln närmar sig deras yta händer något. Hur jag än gör kan jag inte helt glömma att de finns där och de påverkar mig helt klart.

Hur som helst har jag i dag brottats med att det jag gjorde blev så fult. BRA då! NJA jag ville ju komma bortom definitionen av fint och fult och ändå står jag där mitt i målningen och är besviken över de fula partierna jag just kladdat dit. hmm... har jag inte lärt mig någonting... Jaja, kanske förändras man inte över några veckor...

Funderar på hur jag ska förhålla mig till utställningen i aulan. Just nu kan jag inte välja ut något som skulle rpresentera hela processen. En idé är att under utställningen fortsätta målandet på plats, som en förlägning av arbetet.

Men är det relevant?

Är jag beredd på en performance?

Jag måste klura på detta ett tag till.

Handledning med Nike på tisdag är bra.

Det nya har fart i sig. Men de är inte klara. Nästa vecka ska jag nog flytta över dukarna på nytt papper och måla över ännu mer...

Typiskt fult... om jag tillåter mig själv att värdera på det sättet. Vad skulle jag på med vitt för?
Ja, jag vågade i alla fall förstöra det jag var nöjd med. Jag gick på känslan...

Utan hela denhär processen hade jag inte hamnat här. Nu när jag ser på de första målningarna känns de hemska platta men som sagt även de är viktiga. Får se vad som hänt när nästa vecka är över. Jag ser med spänning fram emot ännu något nytt.

Ian Fairweather

2009-05-14T19:57:00.001+01:00

Såg en dokumentär om denna fantastiska konstnär. Målningarna är stora, han går på känsla och målar på billigt material som finns nära till hands. Tänk att kalkfärg på tidningspapper kan bli så fantastiska målningar. Så uttrycksfullt.

Jag inspireras och känner att den mannens arbete kommer finnas i bakhuvet när jag fortsätter arbetet i mitt projekt.

K Special. SVT Play.

Respect till Fairweather.

revansch

2009-05-13T17:21:00.000+01:00

Jag försöker ignorera papprets kanter och måla ut, ta i, inte stoppa eller anpassa. Rasultatet blir en friare känsla både på papperet och i mig. Dessutom: ett färgglatt golv...
Jag nämnde idag de gamla uppspända dukarna jag har hemma. Har ju aldrig lyckats avsluta eller ens börja knappt eftersson jag brottas med att det ska bli så jävla fint... eller kanske är det så det var...förut....innan projektet...

Nu är det dags. Nu ska här målas över och det med KRAFT!
Fortsättningen på projektet är att övervinna dukhelvetet. Här ska målas bortom fint och fult och de gamla dukarna som följt mig genom flytt efter flytt och som nu skäms i min garderob ska integreras i arbetet. Japp.

Här är de skamsna............

... och jag ska ta revansch.

spränga gränser

2009-05-08T11:05:00.000+01:00

Efter samtal med Nike idag ska jag:

Måla ännu större. Och måla utanför kanterna.

För att spränga gränser måste jag våga glömma att papprets kanter finns.

Jag ska också köpa svartare färg.

Och måla med bradare pensel.

Nyfiken är jag på att arbeta med matt och blankt. Har därför inskaffat högblankt lack.

Det sista alstret denna vecka. Jag tröttnade på format STORT och gick ner i skala. Teknikerna är de samma. Vilken skillnad det blir på det lilla pappret. Begränsat. Det som var bra med att arbeta mindre var att gå nära och se detaljer. Jag har experimenterat och upptäckt nya roliga sätt att arbeta med grafit och färg tillsammans.

Visar bilden konflikt?

Ja, det tycker jag.

Kanske är blodstänket något min hjärna hämtat från Herman Nitsch i förra veckans avsnitt av Kobra.

Jag blev så trött på flaskfärgen. Istället hängde jag upp papperet på väggen och arbetade med nya material. Sprayfärg och grafit. Jag gillar denhär, den uttrycken konflikt och tekniken var rolig att arbeta med. Men det saknas något, det svarta är inte tillräckligt svart...

Kontrollerad. Jag kände konflikt när jag gjorde den. Nu efteråt känns den för styrd och sammanhållen.

För platt. En vilopaus o konfliktandet. Här känner jag att konflikten knappt finns, även det är ju en konflikt.

Herman Nitsch vet hur man spränger gränserna. Blod.

gestaltning inlägg 2

2009-05-01T08:21:00.000+01:00

Här är bilden som först kom till. När jag nu ser på den känns den mesig och inte särskild konfliktfylld. När jag gjorde den kändes det roligt och fartfyllt men samtidigt var jag begränsad av att materialen inte riktigt räckte till. Jag ser denhär bilden som en startsträcka...

Bild nummer två. Här har jag köpt på mig billig färg och känner att jag kan ösa på rejält. Jag fann också träplattor att breda ut färgen med. Resultatet blev rörigt och fyllt av konflikt. Den vita bakgrunden förstärker konflikten, känns det som.

Tredje bilden. Jag behövde nog landa lite. Denhär gjorde jag direkt efter det att jag var klar med "röd, svart, gul".
Jag valde betydligt mildare färger. Fortsatte att breda ut färgen med träplatta. Dessutom skvätte jag ut färg, gick på målningen mm.
På två sätt är denhär målningen konflikt för mig.
1 den går inte ihop, som Nike sa: fyra målningar i en. Den är splittrad på något sätt.
2 Den är "för fin". Mitt mål är att komma bortom det bra och det fina, men denhär är på något sätt för fin. I alla fall kände jag så när jag gjorde den. och efteråt. Men, den är en del i processen och jag släppte den för att gå vidare på nästa.

Gruppsamtal tisdag
Bra samtal, precis som veckan innan. Man lär sig så mycket av att lyssna på alla när de berättar om sina arbeten. Och när man berättar om sitt eget lyfter man det och kan efteråt se det på ett nytt sätt. Nya perspektiv, welcome!

Sista april. en timma i skulptursalen. Också blev detta till. Konflikt? Ja. Jag öste på med färg tills pappret brast. Det kändes befriande.

Men, jag tvekade också endel för fösta gången. Tänkte mycket på dagis under tiden som jag arbetade med den, men nu när jag ser den känns det som att jag ser en tydlig bild av konflikt, och det var ju meningen. Dagiskänslan är nog bra, barn går väl bara på känsla utan att tänka? Ja, dagiskänsla är rätt för mig. Mer sånt i detta projekt.

Först använde jag bara blått, rött och svart. Så när jag nästan var klar kände jag att det hela såg så platt ut. Det gula ger ett lyft och mer dramatik till det hela.

Jag tänker: dethär sättet att arbeta vill jag testa på eleverna jag vikarierar för. Måste väl passa i en kurs som heter estetisk orientering!?

gestaltning v 1

2009-04-24T13:46:00.000+01:00

BUB... blogg utan bilder.. ja så blir det denna första vecka. Men, jag lovar att visa bilder här i kommande inlägg...

Konflikt, tänkte jag, här ska det gestaltas. Fann tre kartongskivor i klassrummet som jag tänkte fylla med vad jag just i arbetande stund förknippade med konflikt.
Tanken var att brainstorma kring temat för att sedan hitta ett spår att gå vidare med.

Jag visste också att jag ville måla, stort. Så åkte vi till Borås för att se på utställningen om samtidsmåleri, och när vi åkte därifrån var jag än mer övertygad om att det var måla jag skulle göra.

Jag gick till INEX för att se vad som fanns i materialväg om man ville måla stort. -Har ni duk som är 2 meter bred, frågade jag? Också tänker jag mig att den ska vara 3 meter lång... kvinnan påminde mig om att det är svårt att hantera så stora dukar och att det är ju bra om man får in hela tavlan genom dörren. Jag sa att jag skulle återkomma, behövde fundera lite...

Så på torsdagen samtalade vi i basgruppen och jag berättade om min uppstart, kollage på kartongskivor.. Också berättade jag om konflikten jag har med mig själv. Jag brottas oavbrutet med att allt jag gör ska bli så fint. Jag styr liksom mot det "fina", utan att jag egentligen vill. Jag är bara så fast i det man matas med: fint är bra.
Nike o övriga i gruppen tyckte jag skulle lämna kollagedelen och istället arbeta med att uttrycka min frustration o känsla genom måleri. Och att jag skulle lämna tanken om dyr duk och istället måla på billigt material för att inte blockera mig i skapandet.

Sagt och gjort. Jag gick upp i skulptursalen, rullade ut stora pappret, greppade bred pensel och färg och satte igång. Tre färger valde jag, vitt, grått och ockra. Det var så befriande.
Jag målade stort och med kraft och jag kände ett engegemang att bara uttrycka det jag brottas med.

Här står jag nu, jag ska måla mer och stort, utan tanke på slutresultatet och jag vill försöka att uttrycka min inre konflikt i det jag målar. Jag vill komma ut på andra sidan, bortom vad som är fint och fult.

Bara gå på känslan.

Serier och konflikt

2009-04-17T20:44:00.000+01:00

Konflikter susar i luften, överallt och hela tiden. Under de senaste veckorna har jag iakttagit, lyssnat, spetsat öronen och funderat. Oenigheter om klassrummets ordningsregler har kommit i min väg, inre oordning hos elever...mina egna konflikter.
Jag har sett konflikter utspela sig utan slut, jag har sett tysta konflikter och själv hamnat mitt i...
Det som förvånat mig är mängden konflikter som utspelas och hur ofta man bara låter de passera förbi och i värsta fall skapa dålig stämning. Många blundar och verkar inte orka bry sig. På med skygglapparna och stoppa bommul i öronen, inget sett, inget hört.....
Att få översätta dessa erfarenheter i serier var ett mycket roligt arbete. Jag satte igång med mina karaktärer jag sedan tidigare hittat på och de fick spela upp några av de konflikter jag valt ut.

Mina fyra serier handlar om:

1 Mösskonflikten på veckomötet som får ta största delen av mötet och när man ska börja diskutera de "tyngre" ämnena, ja då är mötestiden slut...

Här har jag färglagt i Photoshop, en teknik jag tidigare använt och gillar men jag kan tycka att det blir något platt...

2 Oenighet i arbetsrummet. Någon vill arbeta ämnesöverskridande, en annan förstår inte vitsen och sammarbetet blir komplicerat..

3 Lärarens ibland så hårda attityd som faktiskt skapar en konflikt i mötet med eleverna..eller bara får dem att hata skolan..

4 Den inre konflikten, när tankarna och fantasin bara tar över och man inte vet vad man vill, bara man slipper skolarbetet här och nu... Här har jag provat något nytt. Jag blandade kollage med blyerts och jag är riktigt nöjd med hur det blev. Stilmässigt hittade jag något jag gärna arbetar vidare med, även om själva serien och dess innehåll är enkelt och utan text. Jag tycker bilderna talar.
(Tyvärr problem med att publicera bilderna.. försöker igen senare)

Fyra korta serier blev det. Jag ville så gärna prova några olika sätt att utforma dem också hade jag många konflikter färskt i minnet och de bara ville ut...

Teckna är roligt och att färglägga i olika tekniker ger bilderna liv. I några serier har jag arbetat med kollage plus att färglägga i photoshop vilket fungerar bra.

Arbetet har varit lärorikt. Att bearbeta och analysera konflikter kan man jobba med hur länge som helst. Men man måste ju leva också, viktigast är väl att inte vara rädd för konfrontation.
Att försöka lösa konflikterna och prata med kollegor och elever är troligtvis nyckeln till lösning.

Om det egna arbetet med serierna gav mycket så gav själva redovisningen med Lars-Åke Kernell ännu mer. Mycket bra upplägg. Man lär sig otroligt mycket på att lyssna på varandras erfarenheter och Lars-Åke som bollplank gav en läroroik diskussion.

Jag känner mig starkare nu än innan denhär uppgiften, det är svårt att hantera konflikter men genom att reflektera över det jag ser och hör nu blir jag kanske något mer förberedd på det som väntar på min kommande arbetsplats i mötet med elever och lärare.

Skissboken...

2009-01-18T20:06:00.000Z

Boken med skisser.. till en början var det segt..en bild om dagen..nja en i veckan kanske.

Jag kom inte igång. Jag brottades med demonen prestation. Men, så lossnade det, jag tänkte Sofia detta är något du tycker om, låt det vara roligt. Och häpp, det blev roligt! Ja det var ju ganska enkelt. Tricket var att bara testa nytt och inte tänka.

När hjärnan slutat arbeta febrilt med vad som är bra eller inte drog jag fram limstift och gamla tidningar, vilket nog är det bästa tillskottet till skisserna. Tidningspapperet gav bilderna liv och det jag såg i tidningarna gav mig nya idéer.

Vad tänker han på? karaktären på bilden återkommer bland skisserna. Kanske tänker han på vädret..eller vill han ge vädret till någon?

Bilden är viktig för att det var den första bilden där jag använde tidningsurklipp. Jag hittade ett nytt uttryck jag gillade och fortsatte med.

Bilden har rörelse, det händer något. Men vad? Fönar hon håret? ja. men mer då... Pistolen får mig att undra...

Här har jag använt pistolen, som i flera andra bilder men den fick en liten tvist. Rörelsen i bilden var ny för mig. kom på att det var kul att arbeta med bakgrunden och ge den liv.

Den är enkel, därför valde jag denhär bilden. Det enkla sätter också igång tankar och tolkningar. Kanske ännu mer...

Här har jag testat att först skapa bakgrunden, senare tillkom karaktärerna. De är olika men hör samman på något sätt. Bilden får mig att fundera kring vilka personerna är?

Ibland missförstår man.. eller kanske vill man för mycket. Så mycket att man förlorar sig själv. Bilden får representera blodet som finns i skissboken. När jag ser tillbaks i den ser jag att där finns endel pistoler och blod.

I början av hösten påverkades jag djupt av det våld som skedde alldeles utanför mitt hus.. kanske har det påverkat..

Arbetet med skissboken har utvecklat mig mycket. Både tankemässigt och vad gäller

bildskapandet. När jag väl kom igång kännde jag hur viktig den blev och hur mycket nya tankar det satte fart på innanför pannbenet.

Jag tänker också att dethär sättet att skissa skulle vara bra för elever på gymnasiet till exempel. Kanske skulle man kunna arbeta med skissböcker där under en period och sedan använda bilderna i nya sammanhans, som vi gjorde eller på annat sätt.

Inspiration ger den och jag är glad att vi fick den.

Nu när boken är full saknar jag den,...snyft.... Fast ja, har ju redan botat det problemet genom att köpa en helt ny, fin bok med tomma blad att fylla...

interaktiv gestaltning

2009-01-18T19:17:00.000Z

Filma ville vi, det kom vi som grupp fram till tidigt. Vi ville gestalta gränser genom att sätta upp dem i olika form och material ute på stan.

Materialen var enkla; tidningar, post-it lappar och legoklossar i starka färger. Andra material tillkom också, tanken med projektet var att göra det som föll oss in under arbetets gång. Och så gjorde vi.

Arbetet startade på avenyn där vi själva agerade gräns genom att stå på rad, lite ivägen för förbipasserande. Men, mycket viktigt, tanken var inte att provocera de gående. Vår idé var som sagt att gestalta gränser på olika sätt, inte att göra folk upprörda. Däremot utvecklades våra tankar under tidens gång åt det undersökade hållet. Vad händer om? Märker man den röda tejpen? Vad är en gräns? Vad fungerar som gräns?

När vi under antal dagar testat, filmat, dragit gränser, funderat, ändrat hade vi ett material i en kamera, men vad skulle vi göra med det? Vi ville klippa det till en film, men sen då?

Skulle det inte hålla hela vägen fram, vad ville vi nu?

Efter ett möte med Mattias och tips om att ta arbetet tillbaka till oss själva kom nya ideer hos oss och vi började med en andra etapp.

Vi lyfte ut de material vi använt, valde lego, tejp och post-it lappar. Vi tänkte lekfullt, vi tänkte stort. kan vi göra gränserna större? vad händer då?

Resultatet blev gigantiskt lego i entren på skolan, stor, stor avspärrnngstejp över dörren in till redovisningssalen.

Och jag tycker det blev bra. Resultatet blev barnsligt i positiv bemärkelse, så blev det när vi som grupp tog arbetet tillbaka till oss själva och det var ett roligt jobb.

Vi redovisade film och uppförstorade föremål i korridoren och jag är nöjd... men projektet känns inte avslutat. Nu snurrar tankar i mitt huvud om hur man vill fortsätta.

Fortsättningen på projektet känns individuellt, nu finns i gruppen många olika tankar om hur man kan fortsätta. Jag undrar tex nu; ska man fortsätta med att göra gränserna mindre? En liten, lite varningstejp, dragen rakt över gatan där folk passerar... utan att den märks.. för oss. Kanske skulle någon liten liten varelse se den och reagera... Eller så är reaktionen inte alls viktig... jo, det är den väl men jag menar att kanske är den egna, inre reaktionen viktigare än att få kraftig reaktion av de som utsätts av experimentet.

Kan hända, gör vi i gruppen en gemensam fortsättning...

Kanske får legot eget liv? Kanske tar sig de färgglada klossarna själva ut på avenyn för att dra en gräns...

world of warcraft

2009-01-02T11:00:00.000Z

Vilket spel, hur stort som helst.
Jag spelade, blev grinig när jag inte kom vidare till level två, blev nöjd när jag lyckades med det och kom igång.
Tänkte att jag måste ju ta bilder som jag kan lägga här på bloggen och idag när jag skulle detta upptäckte jag att 1o-dagars versionen har upphört.. hm...
ja men testat har jag. Sohlfire, den grönhåriga nattälvan har sprungit runt i Dalomar och andra skogar och byar för att utföra uppdrag och pratat med andra rollfigurer, men jag måste erkänna att mitt tänk inte riktigt funkar med denhär typen av spel, jag har inte tålamodet och kanske inte heller inlevelseförmåga nog att bitas fast i denna värld...

...men vem vet...

...nu säger erik att han vill köpa spelet..

...kanske får jag tillfälle att testa igen...

Digital miljö

2008-12-22T12:25:00.000Z

Ett andra liv...

Jag loggar in i second life som Soho Falconer. Jag föds och vet inte riktigt hur det fungera i detta virtuella liv.

Vart ska jag? Vem är jag? Varför ska jag gå omkring här??

Jag börjar i alla fall röra mig runt och fattar snart att man kan förflytta sig till andra delar på världskartan.

Jag teleporteras till Danmark..finner en cykelaffär och undrar om jag har några pengar på fickan? Det har jag inte men det visar sig att cykeln är gratis. Jag hoppar upp och är nu redo att se den virtuella världen med hjälp av min röda springare.

Jag försöker prata med andra människor men får inte några riktigt vettiga svar på mina frågor.

Känns som att jag behöver mycket tid för att lära och förstå hur man överlever i denna värld..

Jag tänker att jobb o pengar kanske behövs och entrar ett jobcenter. Väl inne förstår jag inte riktigt hur jag ska gå till väga.. jag är nog trög... går ut och upptäcker att cykeln är stulen!...

Jag ska ge detta mer tid, jag är envis och vill förstå men i skrivandets stund är jag aningen grinig på denna annorlunda värld.

World of Warcraft är på nedladdning och jag är nyfiken. Jag ska interagera även i detta forum för att upptäcka, lära mig och förstå... jag återkommer när detta är gjort.

interkultur, identitet och minnen från förr

2008-12-01T13:52:00.000Z

En givande vecka som ringar in vad man får vara med om på utbildningen... eller rättare sagt man vet aldrig vad som komma skall.

Tisdagen innehöll föreläsning med Rasoul Nejadmehr som pratade om interkulturell pedagogik och vikten av att hålla sinnet öppet som lärare. Jag kopplade mycket av det han sa till den VFU plats jag haft och de dilemman man möter där, med oroliga, osäkra individer som söker efter identitet genom ursprunget och kulturen. Han pratade om vikten av att skapa sin identitet genom att interagera med andra och se varandra som subjekt och inte objekt.

Hela föreläsningen gav mig mycket, både inspiration till att läsa mer om ett interkulturellt samhälle och att komma ut i klassrummet för att diskutera och arbeta med dehär frågorna tillsammans med eleverna.

Under eftermiddagen fick vi lyssna till Fredrik Gunve.

Han pratade om det yttersta lagret, den fysiska kroppen och vad som finns innuti. Man, kvninna man, trans eller bi. Det finns skillnader med vad man ser på ytan och vad individen bär innuti. också detta gav mig mycket att tänka på och bära med mig i rollen som lärare... och för mig själv.

På torsdagen talade Oskar Broberg om identitet i tid och rum och otid.

Om polykrona landskap där historien ligger lager på lager och det som hände förr lever vidare i dag. Hur skapade man sin identitet förr och hur ser det ut idag? Vilka influenser finns nu som inta fanns då?

Jag älskar sånthär. En liten stund av histora, ett andningshål i vardagen där någon berättar om människan förr.

Jag bär med mig och delar med mig.

Föreläsning med Gunilla Granath.

2008-11-17T17:08:00.000Z

Dethär var intressant. Dagen innehöll samtal kring den milda makten, att hantera gruppen i klassrummet och hur ska man som lärare agera när problem uppstår i klassen?
Gunilla delade med sig av det hon skrivit om i sin avhandling och vi lyssnade och fyllde i.
Hon har inspirerat mig att vilja göra samma sak... vara sjundeklassare igen, åter känna på och iaktta samtidigt...